tisdag 23 september 2008

Från femtioelva beroenden till 68 kilo

Klockan är just nu 06:30 och jag har inte gått och lagt mig. För snart fyra veckor sedan började jag efter 14 års vikthelvete gå ner i vikt. Den nya livsstilen heter LCHF och står för Low Carb High Fat. Jag kom i kontakt med denna diet för ca ett år sedan men inte förrän nu har jag börjat lyckats så att säga.
Kosten går ut på att skippa kolhydrater och istället äta protein och fett. Då mina femtioelva beroenden gillar att vinna över mig så valde jag att börja med maten och senare ta mig an mitt Cola light-beroende.
Men nu har det då snart gått fyra veckor och jag drack min sista Cola för tre dagar sedan.
De tre största bovarna i mitt liv har varit light-läsk, cigaretter och skräpmat. Under skräpmatskategorin har vi halvfabrikat, godis, chips, kakor, pommes oooh dessa underbara pommes, hamburgare, pizza, ja, you name it.

När jag mådde som sämst, vilket var för ett par veckor sedan, pekade vågen på äckliga *censur* kilo, jag rökte runt 30 cigg om dagen och hällde i mig ca tre liter Cola Light.
Hemskt va!
Jag är 22 år ung och har hela tiden ont någonstans. Jag kan inte förstå att jag fortfarande lever. Ännu mindre kan jag förstå att jag inte har fått diabetes.

Okej… Här är jag nu, *censur* kilo. Jag har alltså gått ner nästan 8 kilo på bara fyra veckor. Sådan framgång kommer jag såklart inte ha varje vecka, endast i början kan man skatta sig så lycklig. Min målvikt är 68 kilo så en hel del är till salu.

Alla tjockisar har olika historier om varför de är stora. Vi skippar min historia. Jag åt, okej?!
Min kära kära mamma har i flera år försökt att hjälpa mig men utan framgång. Hon har mutat mig med mycket pengar och belöningar men icke! Det var inte förrän det skar sig mellan henne och mig som jag tog tag i saken en sista gång. Det är ännu en historia som är överviktig men i alla fall så klämde hon ur sig att hon inte trodde att jag någonsin skulle kunna gå ner i vikt. Henne ska jag motbevisa! Och nej detta gör jag inte för henne. Jag gör det för min skull men det är en bra morot.

/Caroline

Inga kommentarer: